I huvudet på en nybliven ekonomie doktor

De flesta föräldrar blir glada och stolta när deras barn börjar på Handels. Emma Stenströms pappa däremot var helt emot och ville deportera henne till ett franskt bibliotek. Men länge leve tonårsrevolten och den nyblivna doktorn i ekonomi. Forskarlivet hittills har kretsat kring konstiga företag, i gränslandet mellan kulturetablissemanget och näringslivets gräddhylla.

Emma Stenströms revolt verkar inte riktigt vara slut än. Hon varken ser ut eller pratar som en doktor från Handelshögskolan. När fotografen börjar ta bilder kan jag nästan höra de andra kafégästernas tankar:
– Undrar vilken film jag har sett henne i?
Eller:
Är det inte hon som skriver dikter?
De har fel. Emma Stenström är en verklig doktor på Handelshögskolan; framför mig på bordet ligger hennes doktorsavhandling "Konstiga företag". Fast den vill hon helst inte prata om.
– Jag har arbetat med den i tio år snart. Nu känns det som ett avslutat kapitel, säger hon.
Men hon ser inte helt övertygande ut och det är svårt att låta bli att ta upp den."Konstiga företag" är ingen vanlig avhandling. Den bygger på Emmas egna erfarenheter, livsgåtor som hon själv kallar det. Förutom att vara en avhandling i organisation och ledarskap berättar den mycket om henne själv.
Avhandlingen utgår från den djupa ravin som i dag finns mellan två av samhällets elitgrupper. Å ena sidan det kulturella etablissemanget, å andra sidan näringslivet. Och det är sällan de möts, egentligen.
Emmas avhandling handlar om att hitta vägar mellan dem, egenskaper som är gemensamma för båda grupperna. Men den försöker också reda ut skillnaderna. Själv tillhör hon båda. Emma växte upp i ett hem där litteratur och musik var en självklar del av vardagen. Precis som sina föräldrar är hon intresserad av all slags kultur. Därför mötte beslutet att skriva in sig på Handels motstånd i stället för ovationer från föräldrarna. Men hon stod på sig, utvecklade andra delar av sin personlighet och är i vissa lägen extremt rationell.
– Jag älskar busstidtabeller, säger hon och skrattar. När SL kommer med en ny tidtabell, kan jag sitta i 45 minuter med miniräknaren för att hitta den snabbaste vägen. Kommer jag till en ny stad är busstidtabellen det första jag letar reda på. Det driver min man till vansinne!
När Emma började på Handelshögskolan 1984 var andelen kvinnliga studenter ungefär 20 procent. År 2000 antogs 44 procent, en ökning Emma verkligen gläds åt. Hon är feminist och när jämställdhet kommer på tal märks det att ämnet engagerar henne:
– På den tiden var stämningen på skolan otroligt maskulin. Handels var grabbarnas ställe, punkt slut. Som tjej kände man sig ofta lite sämre än de. Jag minns till och med att en lärare öppet medgav att han gav sämre betyg till kvinnliga studenter. Men i dag tror jag att det är bättre, i alla fall på grundutbildningen. Stämningen verkar inte vara lika rå.
Chefsutbildningarna har hon inte lika gott intryck av. De är fortfarande lite av herrklubbar, vilket hon har svårt för att acceptera. Men Emma älskar sitt arbete:
– Vi forskare har något de flesta i näringslivet saknar, frihet. Jag kan arbeta hemma en dag och själv planera min tid, vilket gör att jag kan umgås med mina barn. Få bankdirektörer har den möjligheten.

När Emma publicerade "Konstiga företag" var det en del som rynkade på näsan. Språket som hon använder sig av är inte vetenskapligt i bemärkelsen snustorrt, utan snarare levande, som om hon skrev till en vän.
– De som hade det svårast var medelålders farbröder. De fanns till och med de som vägrade läsa min avhandling. Men jag tror det är något som är på väg att förändras, det vetenskapliga språket tillåts närma sig det skönlitterära.
Emma är lika personlig när hon undervisar. Hon använder sig själv som utgångspunkt för diskussioner, något som uppskattas av studenterna som följer hennes kurser. Att Emma brinner för att lära ut är tydligt. När hon pratar om undervisningen kommer orden snabbt, hon förivrar sig nästan. Mycket inom henne verkar behöver komma ut.
Fritiden ägnar Emma Stenström åt ännu mer jobb. Hon sitter bland annat med i styrelsen för Svensk Form och säger sig ha tusen projekt på gång. Det mesta förefaller gå fort för Emma.
Hur lång tid hennes nästa bok kommer ta att skriva vågar hon däremot inte svara på. Arbetet är precis påbörjat och det är svårt att riktigt veta hur det kommer sluta. Hon kallar det för grått ludd och gestikulerar vilt när hon förklarar arbetsmetoden som forskare:
– Först är det en oformlig massa. Med nya infallsvinklar och idéer varje dag, allt låter fantastiskt intressant. Sedan börjar själva arbetet med att sortera och strukturera, och inte minst att skriva. Till sist blir det som med ’Konstiga företag’. Man tröttnar och vill inte ens se på boken.
Så mycket förstod jag att det är kroppen som står på tur att undersökas. Arbetsnamnet är ’The body book’ och Emma vill bland annat undersöka kroppens roll i organisationen. När hon berättar blir tonen om möjligt ännu mer entusiastisk:
– Tänker man på en företagsledare glömmer man kroppen. Man ser personen som ett huvud svävande i luften. Kroppen är bortkopplad. Det enda som räknas är huvudet, säger hon och tar ett nytt andetag:

– Och ändå ser vi en explosion inom
fitnessbranschen. Amerikanska företag köper de svenska kedjorna och går in med ett standardiserat koncept, din egen kropp blir ett varumärke. Detta är jättespännande! Hon vill helst inte att det ska dröja alltför länge innan nästa bok kommer ut. Den här gången ska hon dessutom göra betydligt mer empiriska studier. Hon är inte enbart skämtsam när hon berättar om hur hon ska springa runt på stan, med bandspelaren i högsta hugg, och göra intervjuer med folk som ser vältränade ut.
Emma Stenström håller bara på med det hon gillar, bryr sig inte om titlar och att bli professor är inget hon strävar efter. När jag frågar om hon inte tänker bli Handelshögskolans första kvinnliga professor skrattar hon högt:
– Det hoppas jag verkligen inte. Det är ett bra tag kvar innan jag skulle vara aktuell, och så länge får det inte dröja!

Nils Hammar